28 augusti 2008

Radio on.

Efter jobb med utflykt i hällregn och timmar och åter timmar med möten, först tekniska nämnden och sen på jobbet sjönk jag ner därhemma och knäppte på webbradion. P1. Det är P1 som gäller, eller ibland Din Gata. Aldrig lagomtrevlighetskanaler och program om ingenting. Jag hör program om skolan och Jan Björklund far med osanningar när han säger att den svenska skolan är nästintill värdelös. I matte är vi lite småkassa, men i engelska och läsförståelse är vi typ bäst. Och ungarnas trygghet är större här än någon annanstans. Det känns bra. Sen hör jag David Batras sommarprogram, som är en lång kärleksförklaring till Anna (Kinberg batra, rd-ledamot (m))och en berättelse om lyckan att få barn och sorgen att inte få det. Sinnesro, vi tror vi kan styra allt som händer, men det är lika bra att fatta att det inte går. David säger också att vi politiker inte drivs av annat än att vilja förändra. Ytterst få av oss söker pengar och positioner. Och så är det. Kändisskap och sånt finns det snabbare sätt att uppnå än att drunkna i handlingar. Vi politiker vill förändra. Det är bra, fast det ibland blir rätt fel (som med skolministern).

För övrigt vill jag se om filmen Radio on.

1 kommentar:

Kraxpelax sa...

Jag är heterosexuell!