Ännu en dag som kräver sin glass och en stund av lek på Plikta, efter Universeumbesöket. Universeum är sådär kul, faktiskt. Jag är inte särskilt intresserad av leguaner och rockor. Däremot gillar jag väldigt mycket den översta delen: vattnets väg. När vi går från hållplatsen till plikta konstaterar mellanbror att han kommer att bli ledsen i morgon när vi åker hem. Jag försöker få honom att inte ta ut det i förskott. Jag hoppas han pallar behålla sin känslighet och sårbarhet. Världen har nog av grabbiga grabbar. Kanske vill rationella exet ställa en diagnos även på honom en vacker dag, man kan aldrig veta. Hoppas inte.
När man får ett sms av någon som tycker att man gör hennes liv underbart, så kan man luta sig tillbaka förnöjd för en stund. Jag får visst inte bara, tydligen ger jag också. För övrigt är det fortfarande samma kinesiska familj som jobbar i glasskiosken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar