Om galningar

Andra i bloggosfären skriver om knäppskallar, mongon och galningar och totalt körda människor på ett mycket avslöjande sätt. För aldrig avslöjas din människosyn så fundamentalt som när du måste gå från teori till praktik. Med ett halvfyllt vinglas bland levande ljus är det lätt att vara duktig och tjusig, men det som betyder något är hur du bemöter din medmänniska på gatan eller på tåget, typ. När dom där sitter bredvid dig. En gång var det jag som var ledsen och knäpp. En gång var det jag som befann mig i nerförsbacken, på väg mot mot avgrunden, parkbänken och det totala utanförskapet. en av mina allra mest närstående är fortfarande där och har otroligt svårt att komma vidare. men hur eländigt hon än har det, så är hon värd tusen av dem som sår fascism och avsky med sitt uppblåsta förakt.