Augusti stormar in med getingar och längtan. Göteborgssemestern fortsätter, idag med universeum och säkert något mer. I Stockholm avslutas Pride i morgon och hemma i Malmö brinner en skola och en klubbstuga i dom södra förorterna. Det gäller att längtan aldrig får såna dimensioner att jag glömmer ljuset i vardagen, det gäller att stoltheten inte tar sig såna proportioner at man stöter bort eller se ner på folk som faktiskt bara är ärligt oförstående. Och bränder måste släckas, människor måste ta ansvar för sina handlingar. Solidaritet är mycket, men aldrig att förklara bort brott med dålig uppväxt eller så.
Det är också ett år sen jag satte fötterna innanför dörren på min nuvarande arbetsplats för första gången. Det har varit ett år av slit och glädje och jag har utvecklat och utvecklats och faktiskt belönats för det.
Men det som rispar min lycka är kvar, det finns en tagg som jag får dras med. Det vore oärligt att låtsas bort. Det hör säkert till livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar