De som öppet eller i det fördolda kallar mig och oss gröna mördare borde rimligen hålla sig så långt från oss som det bara går, kan man ju tycka. Oavsett om man tycker jag mördar barn genom att vara medlem i ett parti som styr i fler än hundra kommuner och landsting där folk då och då dör i förtid, eller om jag är mördare för att jag tycker att Israel ska få finnas eller för att jag vill tillåta invandring. Samtliga tre skäl för att kalla mig mördare har jag hört och samtliga dessa ställningstaganden har renderat mig hot om våld. Den som kan addition förstår nog att några av anklagelserna torde vara oförenliga, men logik är kanske inte extremisters paradgren alla gånger.
SD inser att vi står så långt ifrån varandra som det bara går och vi är bara överens om en enda sak: att vi aldrig ska samarbeta. Med andra är det märkligare. Vänsterpartiet har lokala företrädare. som sprider den grövsta av dynga om oss gröna samtidigt som samtliga deras positioner i Malmö vilar på fem gröna mandat. Man mer än bara antyder att vi är skyldiga till att folk dör i onödan, samtidigt som statistiken visar att vi är det parti de oftast röstar likadant som. Logiskt vore att de snarare röstade tvärtemot oss och logiskt vore att de hellre gick i opposition än att ens ta i oss med tång. Om vi nu är mördare, alltså.
Själv tycker jag att SD är ett vidrigt rasistparti och att V:s socialism är förlegad och deras demonisering av dem de utsett till fiender är destruktiv. Men i praktisk politik har jag kunna samarbeta väl med vänsterpartister i min beredning och i min nämnd. Men de får nog bestämma sig. Antingen samarbetar vi eller så går de. Deras bipolära beteende kan vi inte acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar