Jag hotar att stanna kvar

Ibland funderar jag på att helt lägga av med politiken. Alltså, jag är grön och vi ska nångång rotera, det är inte det jag menar, utan snarare att tvätta mina händer rena från spelet. Det finns saker jag verkligen avskyr i politiken och värst bland det är nog negativt kampanjmakande, när halvsanningar, klipp och klistra och direkta angrepp mot en människas privata liv används för att försöka få någon ner på knä. Hoppas för mitt liv att jag aldrig fallit i fällan och betett mig så, för det är förfärligt. Inga politiska mål kan rättfärdiga det, inget jag har att säga är så viktigt att inga regler gäller. Politik är inte ett krig, mina motståndare är inga fiender. Det är typiskt först när jag själv utsätts för detta som jag fattar den fulla vidden av det. Min empati har också sina begränsningar, får jag tillstå.
Men du, för jag vet att du läser, min slutsats är ändå inte att hota med att sluta. Trots att jag drabbades av yrsel och ångest och nästan föll ihop på gatan. Jag hotar med att stanna kvar. Du vinner inte.