Jag vill vara som Vilhelm

Det är Vilhelm Moberg nu. I år läser jag om honom och förra året läste jag hela hans långa svit om utvandringen från Sverige till Nordamerika. Till skillnad från alla andra som verkar älska den känslopladdrande Kristina, så föredrar jag den sturige och envise Karl-Oskar. Jag förstår att det är Vilhelm själv som gömmer sig i honom. Do what you must do and do it well. Följ inga ledare, tänk själv och led och lev ditt liv.
Jag har bara vaga minnen av mannen själv. Jag minns när han dog och jag minns den legendariska debatten mot Palme i kvällsöppet när han frågade varför Sverige inte gjorde mer för att Alexander Solzenitsjyn skulle få komma hit och ta emot sitt nobelpris i litteratur. Vilhelm Moberg skrev böcker som sålde och var inte rädd för någon fight. Sån vill jag också vara i mitt liv och i det jag sysslar med. Slåss för det som är rätt för att det är rätt och inte för att vinna själv på det. Inte vara rädd för något eller någon och hellre bli impopulär än utsuddad i bekräftelsesökandet. Alla behöver bli älskade och sedda, men ännu mer måste vi våga stå för något och aldrig älska positioner så att man ger upp sina ideal. Vilhelm gick mot sin tids fjäskande för kungen och för diktaturer. Han angrep kappvändare dem som skydde fascismen, men minglade med Sovjet. Idag skulle han kanske hånat dem som inte orkar vara konsekventa antirasister eller mäter olika länder, rörelser och relegioner med olika standard och mått. Sån som jag vill vara.