GAIS har åkt på pisk, gårdarna i Bunkeflo är allt annat än grönsvarta en söndag under den stekheta sommaren 2013. Det är en dag gjord för att läsa om Sjöwall/Wahlöö och svalka sig i havet, men vi cyklar genom vår hemstad, delad som Nicosia och Hebron mellan deras och vårt. Utanför Willys i Limhamn tar vi glass och yoghurt. Jag ser mig omkring och fattar inte varför här är dyrt och fint, allt jag ser är småsunkiga prång och platser. Men jag fattar ändå såväl. Här ropar mammorna på Christoffer och här tittar pappa till Alva, medan de plockar varor till kvällens grillning. Stan är delad med en mixad zon i mitten som heter Möllan där det roliga händer. Här ute betalar man gärna dyrt för att slippa cp-barn och muslimer och även om en stark motkraft stavas Nils Karlsson MP, så hjälper det inte. Precis som papporna i Rosengård är rädda för svennar så är mammorna här rädda för de andra och så möts man aldrig. Klass döps om till etnicitet och oavsett kommunala omorganisationer så består ordningen och svårigheterna att övervinna. Ökad ojämlikhet gör stan sämre och valfriheten mindre och spär på allt ont. Men känn ingen sorg, Malmö, känn kamplust och förändra. Stäng alla kassa skolor och tvinga barn att mötas. Bara en sån sak. Bygg fler LSS-boenden långt inne i villaområdena och radhus i Rosengård. Bygg ihop, förena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar