Malmö måste konfrontera antisemitismen

Vi vet det allihop. Inte en enda av oss kan påstå att vi inget sett av den. Inget gammalt mörkertal i världen kan tjäna som rimligt svar på frågan om varför anmälningarna om antisemitiska hatbrott ökar så i Malmö. Ändå visslar Katrin Stjernfeldt Jammeh och låtsas som det regnar när hon skickar ut ett pressmeddelande. Hon talar om alla. Men att tala om alla är att inte tala om någon och det måste vi göra. Vi måste vara tydliga intill övertydlighetens gräns. Det vi rödgröna kommit överens om att stå för är ett ett Malmö där alla är välkomna. Men gör vi det fullt ut och i alla led? För mig är det uppenbart att okunniga, antisemitiska och israelfientliga tal och texter från politiker i Malmö banat väg och legitimerat antisemitismen just här. Det finns inga antisemitiska partier, men det finns enskilda politiker som agerat tveksamt eller helt galet. Dessa tycks åtnjuta orubbat förtroende, trots att de går emot våra överenskommelser och trots att de om inte annat svärtar ner stadens rykte. Nu är förvisso vi gröna en garant för att inget dokument som majoriteten någonsin kommer att släppa ifrån sig någonsin kommer att vara annat än konsekvent antirasistiskt, men antisemitismen är en elefant i rummet. Då duger inte tystnad. Det är allvar nu. Inga allmängiltiga antirasistiska kampanjer duger, inget fagert tal om allas värde. Malmö måste konfrontera antisemitismen. Skicka skolbarn till Auschwitz och Israel, bjud in överlevande, tvinga fram sanningen, sluta ursäkta.