03 juli 2013

I huvudet från Krakow till Rosengård.

Reser man med fyra barn så blir det lite funny boenden, om man inte har miljoner i reskassa. Nu hamnade vi i centrala Krakow nära stans absoluta mittpunkt i en trerumslägenhet med alla tänkbara bekvämligheter för den som har modesta krav. En TV i varje rum, men trasiga antenner, badrum som är rent och snyggt och nästan rena rum och sådär diskade glas. Det är lyhört, men ganska tysta och stilla, urom när det gås i trappan. Utanför fönstret är det gata och på andra sidan den en del av den vackra park som omsluter gamla stan. Och jag ligger här och tänker på jobbet. Det blir så. Alla andra sover än. Jag tänker på hur alla unga svensktalande pedgoger flyr Rosengård, nu när jobben blivit fler och att min arbetsgivare inte gör ett skit för att hindra det. Nästa som drar kan vara jag, trots att jag inte är så ung. Om man får samma halvkassa lön i Rosengård som inne i stan, så kan man lika gärna göra ett enklare jobb för samma slant. Om arbetsgivaren vägrar att på riktigt adressera de problem som finns utan blundar för Rosengårdsbarnens situation, så kan det händaa att jag också drar mig ur. Jag kan kanske inte göra mer. Det riskerar att sluta med att de som inte pallar flytta sig eller som bor i området blir de enda som blir kvar. Det kan leda till att nivån på svenskan sjunker ännu mer, att genuspedagogiken och kontakten med yttervärlden blir ännu sämre, trots att man knappt tror att det är möjligt.
Sånt ligger jag här och tänker på. Så öppnas en dörr och ett barnhuvud tittar in.Idag ska vi gå.till saltgruvan i Wieliczka. Men först ska det bryggas kaffe. Hoppas värmen håller i sig.

Inga kommentarer: