Should I stay or should I go.

Det är högsommar i Rosengård och stadsdelens förskolebarn duschar i vattenspridare eller leker så dammet ryker på snustorra grusgårdar eller gulnande gräsöknar. Det smäller i dörrar och betongen är grå på mötesplatsen som är under byggnad, men som nog inte blir klar i augusti som skylten lovar. Jag svettas i min svarta tröja från H&M i Krakow och funderar på min framtid som det heter. Jag kollar efter andra jobb. På väldigt goda grunder som ni hört förr är jag missnöjd med det jag sysslar med på dagtid. I längden kan jag heller inte bygga järnväg i min egen trädgård, det måste dras åt samma håll från olika krafter för att saker ska hända. Kanske övervärderar jag min egen insats och kanske tror jag för mycket att förändring är möjlig. När jag ser vad som prmieras så är jag benägen att tro det. Det är mer feelgood än drama som gäller. Det smeks medhårs och halalhippier bildar oheliga allianser med reaktionärer. Jag känner mig ofta ensam och utlämnad och det är ett tungt jobb. Kanske borde jag gå. Men det ligger inte för mig att gnälla och gå. Det ligger för mig att stå för saker och göra saker också när jag är ensam och när motvinden blästrar mitt ansikte rent. Jag funderar och kollar. Jag undrar och ser. Jag har inget svar.