S står knappast för konsekvent antirasism

Det är inte fint att säga det dagen efter årsdagen av Utöya, men fakta är att sossarna och deras sidoorganisationer inte står så värst för antirasism och allas lika värde när det väl bränner till. Enskilda och grupper, absolut, men inte som en regel. Jag har hört fler sossar än jag kan namnet på tala om invandrare och invandring som problem, Göran Persson var inte ensam när han som statsminister varnade för social turism och fakta är att den som vill bo i ett s-märkt Sverige måste antingen 1) bevisa bortom varje rimligt tvivel att man i stort sett dör om man inte får stanna här eller 2) godkännas av sossefacket som medlem i det svenska samhället, som om vårt land var ett Rotary man ska väljas in i. Så vill S ha det. Sen har man, i alla fall på senare år valt personer till politiska uppdrag som har synnerligen tveksamma åsikter om judar och Israel. En S-politiker i Malmö hävde ur sig att det förelåg en judisk-europeisk konspiration, en annan hävdar att den judiska staten massakrerar barn. Bägge dessa har med ryggdunk uppmuntrats att fortsätta sin kamp. Jag tror att rasismen frodas om invandrare och människor av andra etniciteter än den egna beskrivs besitta grymhet, listighet eller andra gemensamma egenskaper. Jag tror rasismen växer om gränshindren är höga och svåra att passera. S sjunger internationalen och önskar Eid mubarak när den tiden på året kommer. Slogans är man bra på. Men någon konsekvent antirasism orkar man inte stå för. Inte fullt ut i alla fall.