So long, rödgrönt.

Jag dricker kallt kaffe och läser om att vänsterpartiet berömmer sig med att ha fått Malmö stad att inte köpa varor från ockuperad mark. "Åh, strålande", tänker jag, tills jag ser facebook-kommentarerna om att det minsann bara är första steget mot en total bojkott av Israel. Det silas mygg, men släpps igenom elefanter. Så märker vi att vi samarbetar med V i vår kommun. Allt som Schyman byggde upp har raserats av Ohly och lokalt åstadkommer V ingenting mer än slagord mot Israel och för billigare bostäder och så. Vi gröna tappar fart och vår tydliga frihetliga idé solkas ner av samarbetet. Motorolja och olivolja har samma färg, men blandas dom blir resultatet omöjligt att använda i matlagning. Vänsterpartiet är illaluktande motorolja som smörjer en korkad tro på evig tillväxt och vi är olivoljan som ger smak och fart i både dagens rätt och framtidsrecepten. Allt nytt i Malmöpolitiken kommer från oss, fair trade, spårvagnar, den täta och blandade staden och gröna skolgårdar. Vi bygger om och nytt. Vänsterartiets dammmiga paroller är oanvändbara i framtidsbygget.

Så föll det rödgröna samarbetet på riksnivå. Deghögarna i det gamla bruksortsfackpamps-S sparkade ner Mona bakifrån och Ohly orerade som Lars Werner och det var gammalt och grått. Vi får stå på egna ben nu och ta kommandot, bredda oss och fördjupa oss. Det ska bli ett sant nöje. So long, rödgrönt, om vi ses igen, så blir det under grönt ledarskap. Det är liksom klokast att låta den som har en kompass gå först.