Unik, men inte oumbärlig

"Så byt ut mig om jag är fel person". Ungefär så verkar Mona Sahlin reagera på den (säkert berättigade) interna kritiken som som kommer från olika håll inom S efter deras gigantiska nederlag i valet. Dessutom uppmanar hon alla andra i partiets ledning att på samma sätt öppna dörren. Jag tycker det är rätt inställning. Man är inte oumbärlig, man är inte för evigt sammanvigd med sina arbeten och uppdrag. Ni som brukar läsa min blogg vet att jag gillar Mona, även om hon ganska ofta låter ganska enfaldig. Utan Mona (och Peter Eriksson)hade inte projektet rödgrönt satts igång och även om vi idag kan konstatera att det kanske hade varit lika bra det, så var det coolt att vi försökte. Och Mona var vaken och insåg att bruksorterna avfolkas och deras kärnväljare dör av och att S aldrig blir det dom varit.
Ja, Monas inställning är helt rätt. Jag är bara en spelare bland andra och förlorar man så är det dags för försök till nya spelsystem och självklart värvningar och att plocka upp nytt folk från de egna leden.

Jag försöker se likadant på mig och mina roller i politiken; min plats står alltid till förfogande. Det vore förödande om jag blev så kär i mina uppdrag att jag höll mig fast vid dom med näbbar och klor. Det är bara om jag ser en plan och tydliga mål framför mig, som jag sätter mig vid ett sammanträdesbord. Om jag inte kan se mig göra en skillnad och vara minst lika bra som någon annan, då ska jag inte sitta där. Därför lämnade jag kommunfullmäktige 2002 oh därför är jag tillbaks nu. Därför kommer en annan bra person att sitta i tekniska nämnden under nästa mandatperiod och därför tackade jag nej till det tuffaste uppdrag jag någonsin erbjudits.

Du är unik, men inte oumbärlig. Livet är fullt med äventyr och för evig tid vet jag att den där cykelbanan är min förtjänst, men att den där bron blev en bilbro trots mitt motstånd. Så går dagarna och tvätten är blöt när jag hgämtar upp den och min dotter ringer för pepp och stöd.