Först tar GAIS ledningen och dominerar stort i hela sjuttiofem minuter. Sen lyckas Trelleborg kvittera, GAIS få en spelare utvisad och sen är det kört. Det är som det brukar vara. Nya gamla Ullevis speaker kallar GAIS och deras fans för de hängivna, som om vi var med i en indisk sekt eller så. Vi är ganska vanliga och olika. Jag och tre söner, andra pappor med barn och en och annan kvinna. Två rader bakom oss står en föredetta klasskamrat till mig från gymnasiet med några polare. han svär och skriker som alla andra. Han låter likadant som han gjorde för 25 år sedan och precis som då följer han sitt GAIS i vått och torrt. Det är inte så mycket fylla denna lördagseftermiddag och det tackar jag för. Det är direkt besvärande. Idrott och fylla passar så jävla dåligt ihop, ändå är det en så jävla vanlig kombination. Förresten passar fylla inte ihop med något.
Ja, vi tog tåget upp till Göteborg. Sen gick vi på stan och tittade, åkte spårvagn (en sliten M31-a, fan, så sunkiga dom blivit), gick in i en kyrka där minstebror tände ett ljus och jag fick känna mig som en ganska bra farsa i alla fall, en som gör dagsturer till Göteborg och som köper grönsvarta halsdukar till sina söner. Sen brakade helvetesbråket lös när vi skulle välja mellan McD och Max. Vi är av en sort som gapar och kramas. Vi sliter oss trötta. Jag kan avundas dom där logiskt resonerande välfostrade familjerna med en lugn distans till saker. Men vi kan aldrig bli sådana, möjligen skava av dom vassaste kanterna. Efter burgarbråket blir alla vänner igen, vi blir alltid det.
När Trelleborg så gör 3-1, så drar jag ut ungarna ur nya gamlas betong och går mot stationen. Min klasskamrat svär med sina polare och på tåget ser jag hans facebook-profil och bilder. Inga barn, men många bilder med fyllda och halvfyllda ölsejdlar. Äldstebror somnar i öresundstågets blåa säte med min nya jacka som kudde och minstebror spelar ett sljutspel med min iPhone innan jag tystar honom. Jag läser Benny Haags bok om alkoholism och vid uppehållet i Halmstad går jag ut och tar lite luft.
2 kommentarer:
Den boken vet jag inte varför jag inte läst. Jag var på hans föreläsning, och jag vet inte om jag var den enda i lokalen som grät men hur som helst: jag borde verkligen läsa boken.
Du läser den snabbt och den är klart läsvärd även för oss som så att säga känner innehållet i förväg.
Skicka en kommentar