Lila idag

Lila skjorta har jag. På jobbet frågar dom varför jag är så uppklädd och jag svarar att det handlar om att uppmärksamma hbt-personers rätt att vara som dom är. Då blir det först tyst och sen glider diskussionen över på burkor istället, eftersom det såklart är mycket bekvämare. När jag går förbi en av avdelningarna hör jag en vanligtvis smart pedagog tillrättavisa ett barn som pratar om att man kan ha två pappor. För inte så längesen hörde jag en kollega säga att hon fruktade den dag som en av hennes barn skulle komma ut som homo. Det är ju så äckligt och förresten var det förbjudet enligt hennes religion, hävdade hon. Sånt hör man ibland. Vi som bor i centrala stan och umgås med politiskt medvetna bildade människor kan lätt glömma att kampen för ett samhälle som inkluderar alla inte är vunnen än på långa vägar. Kanske är det löjligt med lila kläder för en sån sak. Igår tyckte jag nog det. Tyckte att det liksom var sånt som folk gjorde för att döva sina samveten, som att skänka en hundring till nån fånig insamling. Jag hbt-fostrar ju mina ungar och ungarna på jobbet (trots motståndet), tyckte jag lite självgott. Men på jobbet hade som sagt ingen ens hört talas om det som i mina cirklar kanske är för futtigt. Så lila var det. Det klär mig dessutom väldigt bra.