03 oktober 2010

Centraleuropeisk höstturné

Nu trampar jag Malmös gator igen, går på bowling och till Coop extra, slänger skräp och dricker zoegas. Men bara igår morse var jag på ett larmande Hamburg Hbf och bytte från nattåget från Wien till ICE 35 med riktning Köpenhamn. Vår höstresa blev av.

Berlin: öst som kliché och lopp i regn.
Jag tog Sara till Berlin. Vi bodde på Kastanienallé i Prenzelberg och spårvagnarna kom och gick nere på gatan och hela stadsdelen andades gentrifiering och välmående. Sara gillade att sitta i gräset i skuggan av TV-tornet på Alex och i skoaffären på andra sidan köpte hon ett par nya stövlar. Från Alex promenerade vi till east side gallery, muren kvar och full med snygg konst. Sedan över bron till Kreuzberg och en Kneipe. Så sprang jag på söndagen och nådde målet fyra timmar och en kvart senare. Man ser var det är öst och var det är väst. Öst är lite som the truman showw, välputsat klichéartat. Som DDR-muséet, som om fyrtio år av förtryck och instängdhet var lite komiskt, lite anektdotiskt så där. Och väst var slitet och storstadsaktigt. Kudamm ligger lite off nu och ingen åker väl upp i Eurpacenters tak längre. Ingen hittar dit. jag sprang förbi i regent och duschade och mötte min Sara utanför Dunkin Donuts på Pariser Platz.

Praha: paraplytanter och höjder.
Europas allra vackraste stad är vacker i alla väder. Den gyllene staden glänser alltid. Och den tunga centraleuropeiska maten är aldrig så god som på hösten i regnet, när man vandrat alla trappstegen upp i Petrintornet och skyndat genom Hradcany. Lillsidans torg, så vackert och ensamt, men alla grupper av tanter i paraply, varför stör dom så? Jag unnar alla att besöka Prag, men jag unnar oss alla lite tid för eftertanke i Kafkas och Svejks stad. Lite utrymmer för eget. Och visst fanns det alkoholfri öl i den lilla ölstugan vid vårt hotell. Det finns överallt i ölbältet, rätten att vara alkoholfri ölnjutare var självklar på alla platser vi besökte

Bratislava: currently under reconstruction.
Det är gammalt östeuropa när du kliver av tåget. Gammalt östeuropa och slitet och snygga tatravagnar tar dig genom sliten betong till ditt gamla kommunisthotell. Men gamla stan är vitputsad och fylld med nyöppnade turistfällor och alldeles bedårande blyga servitörer som pratar ishockey med dig. Och slottet, den stora sevärdheten ligger där på höjden och bevakar och du ser ut över stan och Donau som bara flyter på sådär vanligt, men i slottet får du inte gå in in för där byggs det om. Vid alexander Dubcek-torget tar du trådbussen upp till det stalinistiska krigsmonumentet som inte inte står med i de officiella broschyrerna. För att komma dit passerar du nybyggda lyxvillor och den splitternya amerikanska ambassaden. Dagen efter checkar du ut från kommunisthotellet och betalar med riktiga europeiska pengar, innan du tar den båten till Wien.

Wien: Käsekrainer och finfika.
Åh, Wien, alla fina hus och att äntligen få åka det där pariserhjulet man drömt om sedan man var liten och fick boken "Europas huvudstäder" i present. Och alla vackra parker och kejsarpalats. Och att få glida fram genom stan i en snygg duwag-vagn från femtiotalet; så som man kunde i Köpenhamn för länge sedan. Men mest av allt är det de goda korvarna som heter Käsekrainer och de underbara kaféerna som botade mitt sötsug och gav en njutning över det mesta. Vaniljsåsen till topfstrudeln var underbar, underbar.

Ja, så skyndade vi runt centraleuropa med euro i fickan och i städer med spårvagnar och god mat. Alltid hand i hand, alltid med nyfikenheten som en tredje närvarande ande. Sara och jag reser likadant, alltid på väg, alltid med blick för det oväntade. Så vill jag leva och resa.

Inga kommentarer: