22 oktober 2010

Det är kallt

Jag sitter på ett hotellrum i det lilla samhället Arild och kollar ut genom fönstret. Det är svinkallt och jag huttrar. Här är vackert med höjdskillnader och ett mörkblått hav. Husen här kostar drygt sex miljoner minst. Stället andas överklass och vi äter och dricker gott när vi inte pratar om vatten och avfall. Jag är otacksam och avskyr att vara priviligierad. Nyheterna spekulerar om skytten i Malmö är en ny Lasermannen och sen säger Eu-kommisionären Malmström att vi måste stoppa strömmen av aylsökande från Serbien och Makedonien. Molnen utanför fönstren är mörka och jag längtar efter mina barn.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du skriver så på kornet. Man kan ta på känslan. Tack för dig i bloggvärlden.
Och... ja... Sverige och världen känns tung nu. Och ängsligt kall om något kan vara så./Ylva