Nej, hämnd är inte ljuvt, utan snarare som att kissa i byxorna på vintern; varmt en liten stund, men sen jävligt kallt och skadligt. Så när jag tänkt, haha, rätt åt er när skolan vars ledning behandlade mig så illa drabbats av kackerlackor, så fick jag en släng av dåligt samvete.
Min inre kompass vill att jag ska släppa sånt där gammalt och bara vandra vidare i livet på präktigt kbt-vis. Jodå. Så fin ska man vara. Som Mikael Persbrants snälla läkare i filmen hämnden, en kille som rent bokstavligt vänder andra kinden till och framstår som värsta wimpen inför sina barn. Men som Guillou visar i Ondskan, så finns det ju människor som man måste sätta på plats, som man inte kan lalla med.
Nånstans mellan Persbrant och Ponti hamnar man väl själv. Varken Kristus eller Satan. Och lite kul var det allt med dom där kackerlackorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar