Men mest av allt vill jag ha hit Sara.

Dagens svåra val gällde om jag skulle springa, ta det lugnt i hemmet eller gå på möte med bästa Yvonne, för att diskutera det rödgröna samarbetet. Det senare kanske skulle behövas. Allt ser inte ljust ut. Mona Sahlin lyckas inte, medan Maria/Peter faktiskt segar sig upp på förtroendeskalan. När lågkonjukturen slår till och alliansen inte alls lyckas med det som var deras huvudnummer: att sätta folk i arbete, så borde vi kunna promenera hem valsegern 2010. Men Mona får stryk i debatt efter debatt. Jag begriper det inte. Och de gemensamma utspel som gjorts har varit lite sådär; välmenade men ljumma. det är dags att komma ut ur vinnarhålet och ta upploppet. Men jag springer istället med snabba skor ut ur stan och huvudet fullt med tankar om andra saker än samarbetets våndor. Det handlar om jobb och relationer, som så ofta förr under mina 16 kilometer på asfalt och grus. Jag vill vidare, tror jag. Få mer att bita i intellektuellt och lära känna nya smarta människor. Det är lite lite, det jag jobbar med nu och kanske har jag snart utvecklat det som jag kan utveckla på min arbetsplats. Kanske ska nån annan komma och hitta nya hål och luckor att fylla. Jag vet inte riktigt, jag som alltid bestämmer mig snabbt. Men mest av allt vill jag ha hit Sara. För gott.