Istället för homosocialitet.

Åh, äntligen en vettig artikel om olikkönad vänskap, tänker jag när jag slår upp min sydsvenska. Men ganska snart visar det sig att det snarare handlar om den där bögkompisen, som varje chic tjej bör ha för att kunna säga attt hon har en. Därmed befäster sydis snarare bilden av att det är omöjligt för den som lever traditionellt att ha annat än samkönade vänner. Synd på en bra ingång. Själv lyckas jag ofta ha kvinnor som kompisar och vänner, utan att det någonsin går över i kärlek eller sex. Vänner väljer man efter vad som finns innanför pannbenet, inte efter vad som finns innanför byxorna, säger en vän och jag nickar instämmande och beklagar dom som inte förmår det. Att Emelie skulle bli min bästa vän var knappast givet på förhand, men det blev ändå så omedelbart. Vi hade båda nykrossade hjärtan när vi först träffades, så utifrån kunde man kanske tro att vi skulle försöka oss på det där med kärlek. Men det var aldrig aktuellt. Vi hittade något större än en affär. Ett helt varuhus med mängder av in- och utgångar. Sen jag träffade Sara frågar ingen om det "är något" mellan mig och Emelie, men innan dess frågade alla. Min motfråga är snarare, hur kan ni utesluta halva befolkningen som potentiella vänner?