Parklife.

Det tvistas om bibliotek eller museum, men till sist går vi ut lite på måfå sådär. På Gustaf Adolfs torg bjuder Huskvarna på kondiskaffe och god kaka och gör reklam för en gräsklipparrobot. Vem i citylivet i Malmö vill ha en gräsklippare? Ingen, men många vill ha gratis kaffe. Sen hamnar vi ändå vid biblioteket och mellanbror lånar manga och vi lägger oss bland träden och läser. Köper glass i kiosken och minstebror klättrar i sin falska Chelseatröja. Funderar en smula på det här med att vara en god förälder, en uppoffrande förälder och att ha barnen i centrum, som det heter. Jag minns en kollega som beklagade sig över att hon fick jobba heltid för att ha råd med ett hus i en astrist villamatta (att mannen jobbade heltid var liksom bortom varje diskussion). Och stackars henne om hon får reda på att en gäspig villaförort inte är någon garanti för en trygg uppväxt. Då har hon liksom förlorat dubbelt. För ungarna ska inte stå i nåt jävla centrum. Ungarna ska in i världen. Man ska inte bosätta sig barnvänligt eller ge upp sina drömmar och sitt liv för deras skull. Dom kräver det inte och även om dom gjorde det, så är det vi vuxna som bestämmer. Och trygghet är så överreklamerat. Dra ner på tryggheten och fram med lite mer äventyr. Som att minstebror såklart ska peppas att klättra upp i det högsta trädet. Ja, han kan ramla ner. Men man kan ju lyckas nå toppen med.