Identitet.

Men gud, så trött jag är. Men inte fan har jag nån lust att gå och lägga mig. Livet är tillräckligt kort ändå. Kanske skulle jag diska. Man jag är nu en av den sorten som hellre lyssnar på gammal motownmusik och dricker kallt kaffe än ägnar mig åt nyttigheter. Hos mig finns en blanding av djupaste engagemang och lättjefullaste yta som jag inte alls begriper mig på. Men jag accepterar det så gärna. Vi hade gruppmöte inför TN i eftermiddags. Vi vill bygga ett bra och röd/grönt Malmö, men det är segt och möter motstånd. Men opinionsmätningarna visar att vi faktiskt håller ställningarna här i hemstaden. Men det kan skifta fort. På onsdag är det TN och på torsdag sätter jag mig mitt i gatan med de andra i klimax. Mitt bland alla fancy resor och representationer vill jag ha kvar kontakten med mina uppdragsgivare.
På jobbet talar rektorn med det fina namnet Turid om språk och identitet. Nu tror jag att frågorna om vem man är är större och djupare än rätten att få prata sitt modersmål. Att vara fattig är mer Rosengårdsidentitet än ens föräldrars födelseort. Men allt det där är jag här på jorden för att vara med att lösa. För du vet, man är det man gör, inte det man vill.