Inte så tuff, dårå.

Du är så BEKRÄFTELSEKÅT, sa exet ofta under vår relation och hon säger det fortfarande ibland när hon blir arg på mig. Och jag nickar bifall. Det vore väl fan om jag inte ville synas och få en smula cred för sånt jag åstadkommer. Jag gillar att då och då stå i rampljuset. Men samtidigt vet jag att jag skulle tröttna om jag altid gjorde det och ständigt blev igenkänd på stan. Exet tycker att det är något dåligt att vilja synas och det är ju synd. Men det är inte längre hon som ens till dels sätter min agenda. Nu gör jag det själv. Samtidigt vore det förfärligt om jag inte alls brydde mig om kritik, precis som fina Mymlan skriver i sin blogg idag. Även om hon inte direkt skriver om mig då. Man får acceptera att det ibland känns som en kniv i hjärtat när man får kritik. Om jag äntligen hittat balansen mellan att vilja vara älskad av alla och att strunta i vad andra tycker, så är jag nöjd. Sara säger att jag är så mycket mjukare och finare i verkligheten än på bloggen. Bästa Cec sa att jag är som natt och dag i verkligheten jämfört med aff. Jag lyckas nog inte riktigt vara så tuff som jag vill. Lika bra det, antagligen.