22 april 2009

Drömmer inte om hundliv.

Jag mår bra när jag flänger från det ena till det andra och nästan blir överkörd på kuppen. Först med minstebror till skolan, sen en long walk till Rosengård, sen jobb, sen promenad till stadshuset, sen klimaxdemonstration och sen hem och äta och slänga papper och sådär. Att få kramar av long-no-see-aktivistbekanta och känna energin som finns där och att få kramar och ungar som ropar ens namn på jobbet och glada hej och tack för bra inlägg av folk i det fula huset. Jag begriper på sant inte varför folk drömmer om lugn och frid. Livet är ju så kort, lugn och frid kan man ha i sin grav. Vi är ju inga hundar som dresseras och lär oss bli nöjda om vi bara får mat, vatten och promenader i koppel, vi måste skaffa oss missioner som förändrar världen och ger oss bekräftelse som människor. En del skulle kalla det meningen med livet, men jag slänger mig inte med såna uttryck.

Inga kommentarer: