Vinglig färd hem.

Bengt Svensson kommer till Rosengård och visar upp sig. Han stannar under kvällen, men jag cyklar hem. Vi ses nog inte. På cykelbanan möter jag en bil och påpekar att det som sagt är en cykelbana. Passageraren i baksätet erbjuder sig att komma ut och sterilisera mig, men jag tackar ödmjukast nej. Det är en vinglig cykelfärd hemåt med en kärleksmåltid i en påse på styret. Inget ljus och jag hoppas att C RPS inte stannar mig och ger mig böter, men allt är stilla i februarikylan. Han dricker nog kaffe, eller nej, det var ju Nyamko som skulle göra det. Både Nykamko och överstepolisen är nog fina människor, men vackra ord och kaffe gör just nu inte den bästa nyttan. Sparken för rasistpoliser och klara och tydliga direktiv om att arabiska och svenska är lika viktiga språk vore tydligare.