11 februari 2009

Bara den som gör något har rätt att hoppas.

Jag kastar hellre snöboll med ungarna och kollegorna än upprätthåller konflikter om ingenting, liksom. En fet träff i nacken på kollegan är dagens fempoängare. Alla vi i skåne blir som barn, när det äntligen kommer snö. Några av oss får vara snöbollsbarn på betald arbetstid, dessutom. Det är ett privilegium. Men sen vrider en unge sin fot på nåt konstigt sätt och måste kramas om. Jag lever min gröna politik så gott jag förmår. Internt finns ett motstånd mot att samarbeta, en rädsla för att regera. Jag begriper det så väl. Inget är väl så coolt som att stå i ett hörn och ha alla rätt och inget är så svårt som att kompromissa (fråga centern).
Vi gröna kunde blivit en sekt, men blev ett brett grönt parti. Hos oss ryms både kramar och hårda snöbollar. Ungefär som på mitt jobb.

PS. Citatet i rubriken kommer från Aung San Suu Kyi DS

Inga kommentarer: