Innan jag somnar högst upp i SJ:s sunkiga liggvagn så tänker jag på min begravning, av alla muntra ämnen man kan tänka sig. Några rader ur Gullbergs dikt om hemstadens näktergal såklart och Imagine, såklart. I den mellansvenska snöyran frågade Sara om det är Göteborg eller Malmö som är min hemstad och svaret är såklart att det finns plats för både och. Men i Malmö bor jag och där är jag med och formar framtiden, om en i liten skala. I Malmö bor också den store svenske fimregissören, men det är i biograf på andra våningen i en svensk ganska vanlig mellanstor stad som jag ser hans film. Han brukade sitta i sandlådan på lekplatsen nere vid Kungsgatan och våra söner grävde parallellt i sommarvärmen. Och filmen tar utgångspunkt i barns utsatthet i vuxnas svek och vågar ta ställning för saker, för att vara nära dom man älskar och mot avarterna i västerländsk livvstil, en livsstil som bygger på att exploatera kroppar och mineraler i andra delar av världen. It has to go.
Hemma i lägenheten ligger tre dagars sydsvenskor och väntar. Rapporten om Rosengård och åsikts- och klädkontrollen har snurrat några varv och dementeras och dissekerats. Så uppträder vänstern och delar av etablissemangen som nyttiga idioter åt en synnerligen otäck variant av patriarkalt förtryck. Igen.
Kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar