Puh, jag har suttit på en stol i två dagar. Eller snarare i en biofotölj i en trist jätteaula i ett konstigt konferenshotell i Lunds utkanter. I protest mot alla fula HM-kostymer och urtvättade knytblusar bestämde jag mig först för att behålla min stickade mössa på mig under hela konferensen. Men sen tyckte jag att det var lite barnsligt och tog av mig den. Någon tittade lite konstigt, men jag var ju inte huvudperson i någon mening, fick jag medge. Många föreläsare passerade förbi: ministrar, GW, härliga Carin Götblad och så några som jag inte visste vilka dom var. Och en gammal ärkebiskop. Bäste talare: Bengt Westerberg, intressantast: Carin G.
Annars sa dom sånt där fint och korrekt om prioriteringar och val. Jag vet.
Men det jag funderar på mer än något annat är dessa Sonjamänniskor, som jag kallar dom efter en jag kände som var sån och hette just så. I Lund på konferensen var det plenty av dom. Ni vet, dom där som tycker det är tjusigt att sitta i en nämnd och som inte missar chansen att lämna sin vardagstråkighet, klä upp sig, gå på konferens och gärna sova över på hotell, fast det bara är i närbelägna Lund. Sonjamänniskorna yttrar sig sällan om annat än var man ska skriva på för att få arvode eller vart nämndsresan ska bära hän och sånt. Inte sällan gör dom sig en hacka på alla uppdrag, men mest är det ett sätt att få glamour i en trist tillvaro. Jag känner lika delar sorg och förakt för dom. Och vill ha mössan på i protest. Fast det är så barnsligt.
1 kommentar:
De har missat tåget, eller så har du missat människorna. Idag hade jag på mig jeans och makens blårandiga huvtröja. Jag längtar efter nästa nämndmöte. Men jag var inte där, i Lund, förstås.
Skicka en kommentar