Allt finns på nätet.

Jag kan inte uppbåda nåt större intresse för Pirate bay-rättegången, faktiskt, men det är det ju lyckligtvis andra som kan. Jag hade ingen aning om att partiet hade en fildelningsansvarig, men det har vi alltså. Även om frågorna kring fildelning, FRA-lagen och IPRED är stora i bloggvärlden, så är det nog inte det bland folk i allmänhet. Det laddas ner om det går och går det inte, så köper man. Kanske hamnar vi så småningom i ett läge där själva bredbandet beskattas. Lite som kassettskatten, när det begav sig. Och lika effektivt. Men det är inte en hel generation som jagas, jag kan inte se det så. Men så är det kanske inte min generation det handlar om heller. På nätet blir allting exponerat och offentligt, det är däremot en stor fråga. Vissa vet att utnyttja det, andra är aningslösa. Om löv u-ministern är det ena eller andra kan jag inte bedöma, men lite märkligt är hela den historien. Men man gör nog klokt i att både betänka vad man vill veta om andra och vad man vill skylta med. Själv tror jag att jag har koll på det där. Den som bara läser min blogg vet ite vad mina barn heter eller exakt var jag jobbar. Den som vill kartlägga hela mig får anstränga sig. Sara heter såklart Sara även i bloggen, men ingen annan som inte är offentlig person nämns vid namn. Men meddelanden som bara är avsedda för en person skickas til vederbörande. Inget konstigt.