Någon har ringt till tidningen. Någon vill gärna ha sin sak i sydsvenskan och jag förmodar att denna någon är en person som vet hur en medial slipsten ska dras. Dock skulle jag aldrig spekulera i vem, eftersom man såklart har sin fulla meddelarfrihet, samtidigt som partiet förvisso inte har något att dölja. Att några individer i ett växande parti som vårt inte gillar det majoriteten beslutar är inget nytt eller unikt. Jag som har viss insyn i andra partier vet att sånt även händer där. Folkpartiet i Malmö var tex under en tid uppdelat i två lokalorganisationer och även de större partierna har drabbats av liknande saker. Det vi möjligen kan bekänna som unikt för oss är en stor öppenhet och bristande rutin. De gröna gillar rotationsprincipen - att ingen ska sitta länge på ett uppdrag. Det är i huvudsak bra, men baksidan är att vi då och då föredrar nya kvastar, framför gamla insopade exemplar som kanske skulle göra att balansen kontinuitet - förnyelse blev mer jämn. Inför framtiden ska vi nog också vara vaksamma på vilka relationer människor i organisationen har till varandra, utöver det att man delar en politisk vision. Vänskap och kärlek korrumperar mer än pengar och skapar en slags irrationell lojalitet som inte har med politik att göra.
"Det löser sig, det gör det alltid", som en av mest kända av våra väljare brukar sjunga. Vi lär oss och går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar