F-ordet och vårt parti.

Feminismen är lite ute, vad jag förstår. Och även om mitt parti är det bästa partiet på det området, så kommer vi inte riktigt loss, om man säger så. F-ordet tar vi inte så lätt i vår mun, det tycks lika svårt som ordet "klass". Nu har vi en kampanj om jämställda löner på gång, men i dom centrala frågorna fattas det fortfarande något. Vi tar inte rak och tydlig ställning för individualiserad föräldraförsäkring och det finns då och då förslag om att mammorna (eller någon annan föräder ;)) ska kunna gå ner i tid mot betalning för att sköta hemmet bättre och så. En lite fumlig och naiv syn, kanske, men charmig i ambitonen att göra alla glada samtidigt. Det vi måste lyfta är att: vill man bekämpa strukturer, så måste man styra med lagar. Då måste valfrihetstjafset stå åt sidan en smula, då funkar inte religiösa friskolor och deltidsarbete. Eller för den delen vårdnadsbidrag light. Om detta måste vi vara tydliga.