05 februari 2009

Criminal minds.

Alla fattade att det skulle hända nångång och nu har det hänt. Mer än så behövs nog inte för att begripa hur fel det är med namnpublicering. Det kan bli fel namn, liksom. Oskyldiga drabbas. Men just när det gäller sexualbrott, så finns det en slags panik som gör att även kloka människor blir galna och folk som vet bättre ropar på ökade straffsatser och minskad rättssäkerhet.

Om polisen vill driva Rosengårds ungdomar in i händerna på islamister eller AFA (same, same) så ska dom bete sig så här. Tyvärr är mitt första intryck när jag läser om detta att jag inte är förvånad, att det finns en omfattande rasism i poliskåren som, parat med allmän grabbighet, blir direkt livsfarlig för den som står i vägen. Nu pekar ledningen ut individer och ber om ursäkt och så. Men jag tror inte på dom. Det är inte något som enkelt skrapas bort, utan det är en cancer som kräver strålbehandling. Poliser ska inte vara som vi andra, dom ska vara lite bättre. Poliser ska i varje ögonblick bedöma en människa utifrån hans gärningar och strunta i ovidkommande saker som etnicitet, kön, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder. Nu tror jag att det är precis tvärtom och det är ett jävla problem.

Till skillnad från mycket annat (kärnkraft och spontankultur, tex)är detta frågor som upptar människors intresse och engagemang på djupet. Många verkar tro att kriminaliteten skenar iväg och att svaret är hårdare straff och lite lagom rasism sådär (för blattar är ju kriminella av naturen, eller hur?).

Här ska samhället stå starkt och modigt och smarta människor ska lugnt och pedagogiskt förklara att: nej, det är ingen bra idé; nej, så är det inte.

Inga kommentarer: