Svårt att glömma.

Jag glömmer inte offörrätter och svek så lätt som jag borde. Särskilt när blodsockret är lågt vill jag hämnas på allt och alla som gjort mig illa. Svek är svårt att ta. När något jag släppt in i mitt hjärta och vederbörande sviker mig, så är det svårt att reparera och när annat går fel, så flyter även det upp till ytan. Nu har jag i alla fall lärt mig att säga till med en gång och inte gå och dra på saker. Det är ett framsteg. Och att inte ha högre förväntningar på andra än andra kan ha på mig. Jag är verkligen som ett barn emellanåt, känslomässigt. Inte kul.