Sonen spyr i sitt rum och jag försöker fundera lite på det där med barn och föräldrar mellan spanntömningar och vattenservering.
Den första kvinnan jag skaffade barn med hade på fullt allvar ingen aning om att man kunde dela föräldraledigheten rakt av.
För mig var det sedan tidig ungdom gjutet att jag skulle vara hemma halva tiden med mina barn. När storabarnens mamma fattade att det gick, tyckte hon att det var alldeles förträffligt. Och någon större familjeförsörjare blev jag lika lite som som hon fick bli en desperat housewife. Och ännu mindre var det så med mamma nummer två, kan jag lugnt förtälja.
Där var det rent av så att jag jobbade 75% och hon satsade på karriären.
Nu har jag ingen riktig koll på om det blev precis femtio-femtio med alla fyra, big deal dom där millimetrarna. Det märkliga är att jag lik förbannat är förälder nummer två till mina barn. Mamman smäller högst. Mönstren är så starka. Det behövs rejäla tag för att ändra på det.
Därför blir jag så jävla trött på att folk inte ser sambandet: mamma 80% föräldraledighet= kvinnor får taskiga löner i manliga branscher relativt de kollegor (männen) som har markservice hemma + att kvinnoyrken ger taskig lön även åt oss få närvarande män.
Tack för ingenting, ni kvinnor som genom att ta nästan all föräldraledighet + vab sänkt MIN lön!
Alliansen säger ju att det ska ställas krav på bidragstagare.
Najs.
Kräv då ungefärligt lika uttag av vab och föräldrapenning för att alls betala ut stålarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar