Regnade idag också, men just idag fick jag gå vägen om Altona och Österport och ta med mig två glada grabbar med hem. Ungar är liv och glädje. Från och med augusti är det bara det senare stället som behöver besökas. Time flies. Nej, jag får inte jobba med genusfrågor på min förskola. Det kostar att ta en fight med chefen. Jag ska sättas på plats, det är alldeles uppenbart. Om jag inte jobbar med genusfrågorna på jobbet, så gör ingen det. Med andra ord blir det inget av saken. Jag överlever. Min förskolas radikala aura har förstås naggats rejält i kanten. All traditionell skit är på stormsteg in i verksamheten. Den lilla gerillatruppen som blev en befrielsearmé förvandlas i allt snabbare takt till nåt slags hemvärn. Och då passar jag inte in kanske. Men just nu känns det inte som om jag ska hota med att lämna, utan hota med att stanna kvar.
Musik: "Mamas, don´t let your babies grow up to be cowboys" - Willie Nelson & Waylon Jennings
1 kommentar:
det är hemvärnet som jobbar med de små och viktiga sakern i ett krig -civilbefolkningen!
Skicka en kommentar