Nä, jag menar inte att förbjuda hundar i stan. Däremot är jag tvungen att vara för koppeltvånget, eftersom det är så många som missköter sina djur. Och dessa hundar som är kukförlängare eller vapen till wannabe-gangsters. Stör mig otroligt mycket. Man är liten när man möter en lösspringande Amstaff eller så. Skaffa hund för all del. Men sköt om den.
Samma med ungar, om jag får göra en halsbrytande vändning. Ansträng er. Märker att dom som tjafsar mest om att livspusslet inte går ihop är tvåsamhetspar med 1,8 barn, välavlönade jobb och bil(ar). Som skaffar ungar sent och tycks tro att allt ska vara som innan + barn. Men det är varken som innan eller helt annorlunda. Barn är varken en acessoar eller ett jävla projekt.
6 kommentarer:
Håller med dig till hundra procent. Naturligvis borde det vara koppeltvång på ALLA hundar inne i stan. Kanske det borde vara på vissa ungar också *hukar mig* ...
// h - mamma till en fyraåring o matte till en ettåring.
Såja! Nu börjar det likna nåt!
Jodå, koppel- samt upplockningstvång. Absolut! Och det är min förbaskade skyldighet att se till att mina hundar inte stör eller skrämmer någon.
Blotta ansynen av min "lille" Allan kan skrämma slag på den mest hundvana. Det är upp till mig att visa att Allan inte gör en fluga förnär och att människor vi möter inte behöver befatta sig alls med honom.
Dessvärre fungerar det ju inte överallt. Trots koppeltvång, så finns det hundar som springer vind för våg och allt för ofta läser vi om "mördarhundar" i kvällsblaskorna. Kanske något för en politiker att bita i? Lösning?
Nu har majoriteten i stan bestämt att skjuta frågan om koppeltvång på framtiden eftersom det kommer en proposition från regeringen i maj. Synd det, jag hade gärna sett ett beslut redan nu.
Tyvärr så hjälper inte koppeltvånget nåt nämnvärt, då det inte finns resurser att se till att det efterföljs. Men någonstans måste man börja?
Tycker att det är märkligt att inte Malmö har det där koppeltvånget redan. Både där jag bodde förr och där jag bor nu finns koppel- och uppplockningstvång och det har funnits i så många år som jag varit hundägare. Minst.
Tack och lov så bor jag i ett område där det inte är en k*kförlängare att ha hund. De är helt enkelt för rädda för att skaffa sig en egen hund. Alla hundar och ägare sköter sig ypperligt här. Skönt, för alla parter.
Ibland måste samhället markera ÄVEN om det inte är möjligt att kontrollera till hundra procent. I bästa fall finns det dessutom en omvärld som kan reagera. Att de flesta hundägare är exemplariska, skall man bära i minnet, även när jag ser träd i parken som skadats av hetsade hundar.
Samtidigt; hundar KAN vara en samhällsfara. Då ska samhället reagera.
Men hur? Hundkörkort, absolut tänkbart. Men hur driver man det i teorin. Hur gör man för att komma åt det växande problem som det verkligen är med farliga hundar?
I andra länder klassas hundras efter hunras som farliga hundar och förbjuds. Tanken på att min hundras ska förbjudas för att olämpliga skaffar rasen som k*kförlängare gör mig gråtfärdig.
Om varken koppeltvång eller tidningsrubriker hjälper, vad hjälper då? Vad kan gemene man göra?
Skicka en kommentar