Och igår fyllde minstebror sex år.
Han fick en mp3-spelare och sen köpte vi dajmglassar som vi åt efter middagen på köttbullar och pommes. Så minsann.
Sex bast.
Minns det själv som igår.
Jag fick en hund. En hund!
Han morrade och bets och jag som var rädd redan från början.
Blev inte långlivad hos oss.
Han fick "flytta ut på landet", som det hette.
Egentligen borde väl alla hundar bo på landet, i alla fall hundar över en viss mankhöjd. .
Jag förstår att hundar är sällskap och ett sätt att ta sig ut, men..ja, det känns ändå fel.
Men nu sover han, sexåringen. Och brorsorna spealr spel och läser. Livet går vidare.
2 kommentarer:
Grattis i efterskott... wow 6 år.
Imponerande att du minns din 6 årsdag... men det är klart... en så speciell present.
Själv minns jag 8 årsdagen som igår... nästan... första kameran *lycka* samt maskerad . Jag var utklädd i mammas brudklänning, peruk, ballonger till bröst och sedvanlig maskerdbalsmask. Dom kände inte igen mig. *hurra*
Ja vissa saker sätter sig. :-)
Det är härligt med födelsedagar o jag hoppas att jag alltid kommer att tycka det oavsett om det är sonens eller mina egna.... *mys* eller andras.
/kram
~Zirie
Så det tycker du..?
Det innebär i praktiken att jag aldrig skulle få hålla på med det som jag tycker är allra roligast; hundsport. För jag bor ju inte på landet och har inte heller möjlighet att flytta dit!
Ve och fasa, jag har ju dessutom en mördarhund.. En 70 cm i manken hög best. Var borde jag bo med en sådan? I urskogen möjligen?
Nej, problemet är inte storleken på hundarna. Problemet är alla idioter som tror sig klara ut att ha hund. Oavsett de bor i stan eller på landet.
Snubblade in här efter lååååång paus, men möter ett mycket fördomsfullt inlägg. Dumt.
Och ett grattis i efterskott till stora grabben! Minstingen är inte så liten längre! :o)
Skicka en kommentar