Som pedagog är jag fostrad att planera, förbereda, introducera, genomföra, avsluta,utvärdera, analysera, sätta upp nya mål och planera igen. Under hela processen ska man också observera barnen metodiskt, reflektera över sitt eget arbetssätt och arbetslagets.
Politiken och idrotten fungerar ungefär på samma sätt, men i andra termer och så har jag alltså levt mitt liv, låt vara med en stort mått spontanitet och impulsivitet. Det senare är rent av något av min styrka, att jag snabbt som ögat kan få en ny idé.
Men nu som dep förväntas jag bara gå och se tden an. Ta en dag i taget, som det så vackert heter. Jag får inte ihop det. Å andra sidan orkar jag inte planera en massa saker heller. Jag får som sagt inte ihop det.
Och min impulsivitet leder mig mer och mer vilse. Jag säger saker som jag sekunden efteråt får ångra och gör fel i all välvilja.
Och under tiden går livet vidare. Snart kommer en nyfylld femåring hit och ska få paket och sen ska vi till tandläkaren. Han har beställt Chili con carne till middag, "för din är mycket godare än mammas...", det ni! Sedan dags att hämta sjuåringen, handla och så är det hemma och kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar