21 januari 2006

Äventyret fortsätter

Men om det visar sig att jag inte är den där klippan, utan istället snor energi som hon behöver för att fixa ungarna och livet, vad gör jag då?
Man kan ju inte leva i den värld som man önskar skulle vara, utan bara i den som finns just här och just nu. Om det är henne jag gillar, inte som en drömbild, utan den riktiga som man kan ta på - och tro mig, det gör jag, nästan så att hjärtat sprängs i bitar - vad gör jag då?
Jo, jag har respekt för realiteterna.
Och är det på riktigt har jag tid att vänta den tid som behövs.
Tycker vi att vi inte har den tiden, så var det inte på riktigt och så får det vara nog så.
Äventyret fortsätter.
Men det är inte här och nu.
Men det är.
Om du frågar mig.

Inga kommentarer: