Ännu en morgon

Låter dom titta på barnkanalen på morgonen och severar frukosten i vardagsrummet. Det är mot mina principer, men ibland kan man väl få mysa till det. Principer är viktiga, men det är undantagen också, för dom visar att man är en riktig människa och inte nån programmerad autist. Som tack för myset, strejkar lillebror fullständigt när det är dags att klå på sig och gå. Vill inte, slänger sig på golvet och skriker. Tack för det, du. Men vi kommer iväg. Mellanbror föreläser om allt mellan himmel och jord, jag tänker på annat och lillebror är bara sur. När vi går på bron över kanalen ser vi att isen har lagt sig igen. Livet är inte en fest, livet är en vardag. Precis som farmor säger till pappa och Alfons, måste man ha lite tråkigt, för att det roliga ska kännas roligt. Det kan inte vara jul jämt. En av mellanbrors klasskamrater hänger på oss inne på Stora Nygatan; frågar varför jag inte har glasögonen på mig. "Vill inte se världen som den är", tänker jag ironiskt, men det säger jag förstås inte. Bilar och cyklar glider runt i snömodden, ungarna kommer trots allt i tid till sina ställen. Stan är vaken, jag småspringer hem. Ännu en morgon i händelsernas centrum.