Hejdå, sunk-ICA.

Helt plötsligt ser man gamla varu- och tobaksautomater inne på Sunk-ICA. Hipsters och nostalgiker är där och fotar, det är ju gott om dem i våra kvarter. Såna automater har man ju inte sett på många år och några har bara sett dem i böcker och tidskrifter. Sydsvenskan är också på plats och skriver en artikel i sommartorkan. Sen visar det sig att anledningen till att automaterna kommer fram i dagsljuset är att förvaringsskåpen som stod framför dem och skymde har plockats bort. Och de har plockats bort för att EU-migranter, tiggare, romer förvarat sina arma tillhörigheter där. Migranternas pass, kläder och andra saker  låg där i skenbar trygghet, men hamnade i en container och försvann därefter spårlöst. Så var det med den saken. Polisen tog emot en anmälan, men kunde inte styrka något brott. Det är ju förbjudet att använda livsmedelshallens förvaringsskåp veckor i följd för bohag, hur skulle det se ut?
Jag önskar att jag vore förvånad, men det är jag inte. Sunk-Ica, som kallas så därför att det är slitet, nedgånget och med en stank av utspilld öl från området runt pantautomaterna, har en personal som inte bara är allmänt otrevliga, utan som dessutom vid ett antal tillfällen visat ett förakt mot svaghet, mot tanten som inte riktigt räknat så att de ynka kronorna i pension räcker till allt hon lagt i vagnen, mot killen som inte förstår svenska så bra och mot glada barn som bara haft oturen att födas med mörk hy. Man har problem med sin människosyn, helt enkelt och då är steget till att slänga de allra fattigastes tillhörigheter i en container inte så långt, hur oerhört det än ter sig för oss. Hade det varit svårt att lägga allt i en hög utanför affären? Nä. Hade det varit omöjligt att prata med personerna i fråga? Nä, det hade det inte.
Att fortsätta att handla där vore medberoende, vore att stanna i en olycklig relation. Så vi tar våra pengar och lägger dem någon annanstans. Det är en markering, även om vi troligen varit en av deras bättre kunder så lär det inte driva dem i konkurs och förvandla hjärtats materia från sten till kött och blod.
Men ibland måste man liksom hålla sina händer rena, även om det kostar en omväg på cykeln. Så hejdå, Sunk-ICA. Vi ses inte mer.