15 juni 2015

Cheezy

Skriver anförande till morgondagens möte i kommunfullmäktige. Vet egentligen inte varför, jag känner mig själv och vet att det i slutändan kommer att komma något annat än den förberedda texten ur min mun där i talarstolen. Vi som brinner behöver egentligen inga manus. Låt det bara flöda ut, liksom. Men jag skriver ändå och testar det på frun och mellansonen. "Du, det är lite cheezy", säger sonen när jag drar några metaforer och citat, som jag tänkte ha med. "Lite gammalt, liksom". Frun skrattar. Såna är dom, mina närmaste. Men det är väl därför jag har dom, för att leva här och nu. Annars är jag rätt mycket flyende och drömmande, som ni vet. Så jag stryker och ändrar. Igen och igen, och troligtvis till ingen nytta, som sagt. Och ytterst få kommer att lyssna och bry sig, trots att det streamas och bevaras för eftervärlden på Malmös hemsida i all evighet. Annat var det när prinsen talade till sin Sofia i lördags på bröllopsmiddagen, då lyssnades det och gnälldes om kostnader och underdånighet. Men, snälla chilla en stund. Själv satt jag andäktigt och lyssnade, för jag var inte på kongressen utan hemma i soffan, öm i lederna efter MalmöMilen. Prinsen talade klart och tydligt och med en kärlek i rösten så klar och ren att världen stannade. Han räckte liksom ett långfinger åt alla som kallat honom vid öknamn, hånat hans funktionsnedsättning och trott honom om att vara en idiot. Han är nog bara blyg och oängnad åt det liv han fötts in i. Och askungeprinsessan strålade i det skarpa ljuset, strålade utan att be om ursäkt för att hon levt och gått sina egna vägar i livet. Man måste ha ett kallt hjärta för att inte förföras till tårar av hela den storyn. Eller så är det jag som är vek och blödig. Det får vara som det vill. Det finns en tid för tuffa tag och en tid för mjuka och det är inte fel att låta sig ryckas med ibland. Känslor är bra, känslor är vad som gjorde oss till människor.
Att monarkin såklart är förlegat och fel ändrar inte på det. Dröm och verklighet, prinsbröllop och allvarsamma tvådagarsmöten i kommunfullmäktige i Sveriges coolaste stad. Och en son som tar ner mig på jorden ibland. Cheezy.

Inga kommentarer: