Så blev det midsommar. Regnet drippdroppar och bilarna styr genom vattenpölarna här nere på gatan. Ingen annan än jag är vaken och strax ska jag gå till Sunk-ICA och handla lite. Men först några ord om något. I landet på andra sidan, landet där jag gifte mig för snart fem år sedan, landet av Christiania, Gasolin och wienerbröd blev rasisterna näst största parti i valet igår. Jag är rödögd och vaknar för tidigt. Det kan hända här med. Och var är då antirasisterna, var är då de goda människor som gör motstånd, den vänster i vid mening som borde vara banerförare här? Svar: den sviker och lämnar fältet fritt för idioter som på allvar diskuterar som om rasism vore en medfödd egenskap hos vita män, ibland motiverad av Sveriges deltagande i slavhandeln på 1800-talet. Verklig och inbillad diskriminering är i fokus, snarare än det viktiga: människors hjärta och hjärna. När jag säger inbillad så menar jag inte att förringa, men att det faktum att ganska många unga män i orten snarare vil bli Zlatan eller kungar i kvarteret än att gå i skolan och därför faller utanför inte har något med diskriminering att göra. Frågan är för viktig för att fastna i slöa slagord. Samtidigt brinner bilar i Rosengård, hederskultur och antisemitism är en del av vardagen i utanförskapsområdena och allt för många har som sagt alltför mycket fritid .
De som röstar rasistiskt är å andra sidan i huvudsak män som mest har sett utlänningar på.TV eller "hört" saker och det borde inte vara så svårt att tala dem tillrätta. Klassförakt är inte så klokt här. Om antirasismen är konsekvent, dvs tar avstånd från all rasism överallt och inte förgår sig i postmodernism och inser att arbetslinjen nog ändå är ett ganska bra botemedel mot utanförskap, så kan saker hända. Verkstad mot rasism, alltså.
Ja, gårdagens bloggpost var föranledd av Ulf Lundells angrepp på sin dotter. Men den handlade inte om det, för jag känner ingen av dem och dömer verkligen inte. Det vill jag bara göra klart. Därmed yrkar jag bifall till förslaget att gå ut i regnet och bort till Sunk-ICA.
Edit: Sen sist jag kollade har Ulf Lundell plockat bort bloggposten där han skriver om sin dotter. Det hedrar honom. Tro, mig, jag har också skrivit dumheter som jag tagit bort. Skammens rodnad lyser klar redan vid tanken på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar