31 oktober 2007

Utanfor

Dar ar jag, sa det blir en evig jakt pa tillhorighet och bekraftelse, som plagar mig mer an ni kan tanka er. Nu vill jag bara fa lov att vara, utan att bli upphojd till Jesus eller utdefinierad som den dar som inte ar som vi. Frihetens pris a dyrare an ni kan forestlla er. Tar en promenad i Atens centrum innan vi reser hem. Det atr nyttigt att rent fysisk fa stalla sig vid sidan om sin vag och se vad som maste putsas och renoveras. Nar flyget landat kryper jag ihop pa en valkommen plats. Kanner redan doften av vaniljte. Livet ar vart att leva.

28 oktober 2007

Vykort fran Aten

Aten motte med trafikinfarkt och 24 i skuggan. Vi bor pa sluttningen till Akropolis och det ar sa najs. Gardagen bjod pa revolutioner och stenar som foll ur hjartan och en pusselbit som hittade sin plats. Vaniljte, pompoms och dofter som sitter dar dom satts. Lycka, liksom.

26 oktober 2007

Playin in a travellin band

Fick programmet till Aten-resan. Vi ska se tunnelbanebyggen och köpcentra. Olympiastadion med (den nya). It´s a joke, man. Inget vi inte kunde sett här hemma. Men är man med i ett resande teatersällskap så är man.
Igår; ljuvlig hatkväll med Emelie, som kan ses som en yngre version av Tiina R. Bättre komplimang kan jag knappast dela ut till en feminist.

Man ska vara en heterosesuell tvåsam person som vet sin roll och JOBBAR på förhållandet. Visst låter det absurt? Världen är bra mycket större än så.
Skulle kommentera en snyftig tyck-synd-om-alla-papporkolumn i Metro men orkar inte. Det är inte synd om oss.

24 oktober 2007

Fina Tiina och stenar från södern

Mådde kasst när jag kom tillbaka till stan från Smygehuk.
Saknade havet och vågorna som svepte in och stänkte ner mig och Galina när vi stod längst ut på bryggan mot vattet som förenar oss med hennes Ryssland och ännu mer med Polen och Tyskland. Jag plockade med mig två stenar och insåg ännu en gång att havet är mitt element.
Sen blev jag peppad av fina Tiina Rosenberg.
Vi gröna och fi hade bjudit in henne.
Hon talade och jag håller med.
Den som går utanför den vita heterosuxuella tvåsamhetsnormen marginaliseras och blir till ett miffo som man kan skita i.
Är man inte vit ska man åtminstone vara straight och är man inte det, ska man åtminstone vara ett PAR som lever tvåsamhetsliv.
Annars kan man häsa hem i politiken och så där.
Och så detta med familjen, ja, herregud.
Inget är väl så misslyckat som det traditionella förhållandet mellan man och kvinna? Förstärk den skiten med vårdnadsbidrag och subventionerade städtanter så är katastrofen total.
Tina säger: gratis obligatoriska dagis, gratis kollektivtrafik, förbjud privatbilism och skriv avtal om att dela helt lika om ni tvunget ska leva i parförhållanden.

Hårddraget, men coolt. Hellre det en alla jävla bortförklaringar och snack om att man själv väljer ditt och datt som patriarkatet valt åt en. Att barn inte ska börja på dagis "för tidigt", att "familjen ska välja själva"...allt det där som bevarar talibanstrukturerna..

Och den jävla äganderätten i relationer, svartsjuka och trams.


Åh, det var välbehövligt med lite feministisk input.
Som fan, du.

23 oktober 2007

Resor

Idag ska jag till Smygehuk med mina kollegor, för att diskutera och lära nytt, så vi kan bli ännu bättre i vårt arbete för Rosengårds ungar och för funktionshindrades rätt. Jag arbetar dagligen mot tre olika förtryck: kön, etnicitet och funktionshinder. Jag är stolt och glad över det. Vi tycker att internatet vid Sveriges allra sydligaste udde är något fantastiskt, en lyxtillvaro utan dess like.
På söndag ska jag flyga till Aten med tekniska nämndens presidium för att titta på tunnelbanor, tåg och spårvagnar. Jag kommer att vara den ende mannen utan kostym på TN:s resa, men det reder sig ändå. Mina olika uppdrag är olika världar.

22 oktober 2007

grönt kostar.

Det kostar att vara grön.
Glädjedödare får man vara.
Sanningen är ju att det krävs en jävla massa uppoffring och att lösningar sällan är helt enkla. Det krävs social rättvisa och omfördelningar både globalt och lokalt.
Men jag är övertygad om att det är rätt väg att gå.
Man har bara rätt att leva så som alla skulle kunna leva.
Ingen har rätt att ta sig frihet eller miljöutrymme på andras bekostnad.
Man kan inte tillåta sig att må bra och villkora det med att andra ska må dåligt eller skita i dem.
Oavsett hur stor lust man än har att både äta upp kakan och ha den kvar.
Vi gröna har en kampanj i klimatfrågan nu.
"Ändra livsstil, inte klimat", är rubriken.
Så enkelt, så svårt.

20 oktober 2007

Påven kampanjar för katolicism

Den fantastiska nyheten att Sverigedemokraterna ska kampanja mot invandring når oss under lördagen. Föresten hade Östtyskland också demokratisk i sitt namn när det begav sig.

19 oktober 2007

Haram-hippie.

Jag förstod att diskussionen måste komma.
På genuskursen fanns en kvinna i slöja som inte "fick" ta mig i hand (på GENUS-kursen, ni fattar). Frågade kollegan, lika slöjklädd hon, och hennes svar var att det är förlegad skit.
Indeed it is. Men sen började vi prata och det är klart att hela min livsstil är haram. Barn med flera kvinnor, varav ingen är min fru. Fläskkött.
Och då kom jag inte ens med Magnus Betnér-citatet: jag hoppas att min dotter knullar sig igenom hela sin gymnasieklass, om det är vad hon vill. Det kunde jag ha gjort, eftersom det är min åsikt. Och den får jag framföra. Det är missriktad solidaritet med utsatta grupper att inte ta diskussionen om vad demokrati och jämställdhet innebär. Så jag är en haram-hippie. det vore rasism att tycka att barnen i Rosengård gott kan giftas bort vid sjutton års ålder, eller tvingas gå i koranskolor, för att det skulle var en del av en välkommen kultur. No way, det är inte det minsta okej. Det är inte okej att barn inte får bada, inte för höra RFSL berätta om sin syn på sex och samlevnad eller välja partner själv. Solidaritet med de svaga, var det. Inte med imamer och småpåvar.

18 oktober 2007

Aldrig nånsin din clown.

Det hände och det hände igen. Flera gånger.
Jag var det pikanta inslaget, mannen med andra värderingar, han som vände upp och ner på föreställningarna.
En leksak att roa sig med i väntan på allvaret.
Jag gick på det, tammefan. jag trodde jag var värd att vara en älskad eller en vän, men inte i längden. För vilse är på riktigt. Inte en ungdomsgrej eller en förtioårskris. Men så är det nog inte menat. The real thing är att hitta någon man kan kalla vanlig eller naturlig. Mr Right, mr Average är en normal svartsjuk snubbe som stänger dörrarna, så som farsan gjorde, så som det ska vara. Jävlar, vad stryk jag fått. Och jag fattar liksom inte helt och fullt det våghalsiga i att bryta med normerna; att det är så minerat, så främmande och att de flesta bara bekänner med sina läppar. Och sen efteråt är det som om jag aldrig fanns där. Utsuddad ur historien som Trotskij på dom där bilderna från 1917, som nån jävla eternal sunshine, förnekad, förtigen.
Det accepterar jag inte. No way.
Men detär slut på att vara offer.
Att leva i sanning och försöka vara den jag vill vara är att våga och ta ansvar.
Att vara ärlig och kräva ärlighet tillbaka.
Jag blir aldrig nånsin din clown.
Aldrig mer.

Dans i ösregn

Bajram eller idh, eller eid markerar avslutningen på ramadan.
Typ arabisk jul.
Det firar vi, för alla anledningar till fest är bra.
Det är nåt komiskt, fint och väldigt svensk förskola med att dansa i ösregn och äta falafel på golet i lekhallen.
Jag ska återkoma till fenomenet halalhippie.
Idag ska jag ut i en gulnande bokskog.

16 oktober 2007

De grönas trafikkampanj i Malmö

De gröna i Malmö kör en trafikkampanj nu i oktober.
Och med fantasi och kärlek, snarare än aggressivitet och hat.
Udden är mot biltrafiken, såklart och för kollektivtrafik och cykling.
Det går liksom inte att komma undan, (även om flygskatten som alliansen tog bort, också vore en bra sak). Mina tappra läsare vet att jag bor alldeles bredvid en gata där inpendlade lantisar har höjt halten av kvävedioxider så högt att det hotar mina ungars hälsa. Så fel och sjukt ego. Det jag skulle vilja är att fler arbetsplatser lokaliserades till grannkommunerna.
Det är inte lätt, alla företag vill ligga i stan, helst med utsikt över sundet, men det vore något ändå. Blir det dyrare krångligare och svårare att köra bil (och paja mina ungars hälsa) så låter nog folk bilen stå och skapar jobb på närmre håll (eller flyttar).
Mikaela, charmig och smart ekonomisk-politisk talesperson för oss i riksdagen, var här i förrgår och presenterade vårt motförslag till alliansbudgeten.
Vi vill lägga på bensinskatten så vi når upp till en kronas höjning.
Det måste svida i plånboken rejält, tror vi, för att folk ska ändra sin livsstil.

Otroget svin

Jag var inte otrogen för att jag något gång (eller flera) i fyllan och kåtheten hamnade i säng med någon som inte var min partner, eller rent av någon annans partner.
Det är inte det som är otrohet i mina ögon.
Det jag ser som otrohet är när ens hjärta är någon annanstans än hos den eller dem man gjort överenskommelsen med.
Om hennes sambo vetat den fulla innebörden i vår pakt, så hade han packat hennes väska, satt den utanför dörren och bytt lås.
Det totala sveket är när någon annan blir ens förtrogne, inte i enskilda ärenden, utan i helheten.
men det är ju min syn.
Andra säger att det är sex som avgör.
För mig är sex en kroppsfunktion som att äta; lika nödvändigt och samma njutning, men ibland trycker man i sig lite snabbmat mellan måltiderna.
Inget att rekommendera, kanske, men så är det.
När jag sviker den som öppnat mitt hjärta och sitt hjärta är jag otrogen.
Och som alltid lider jag mest själv.

15 oktober 2007

Tre kärlekar.

Politiken, jobbet och livet med ungarna är mina tre kärlekar.
En sån här dag när jag får njuta av alla tre, så är det härligt.
En tonåring kommer och kramar om mig och säger att han älskar mig.
Jag är med och förändrar världen på riktigt.
Jag tycker att vi som gör det kan vara lite självgoda.
Vi ÄR bättre än dom som bara lever sina jävla liv, utan en tanke på klimatfrågor eller världen utanför det egna.
Som inte skaffar sig kunskap, som inte gör det dom kan.
Som bara jobbar för att tjäna pengar.
Det duger inte att åberopa sin bakgrund eller sina andra åtaganden.
Att vara vanlig är att inte ta ansvar.
Det finns inget försvar för det.
Men, nej man får inga premier för engagemang och ytterst få blir rika.
Kombin politik, heltidsarbete och ungar ger inga pluspoäng någonstans.
På politiksidan förstår dom inte varför man inte kan komma på möte med en halv dags varsel.
På jobbet ifrågasätts man och ungarna får hänga med på ett hörn.
Men vissa saker måste man göra för att visa att man inte är en liten lort, som Jonatan Lejonhjärta säger.

14 oktober 2007

GAIS-MFF

I morgon möts hemstädernas lag igen.
Det ljusblåa monopollaget mot de starkt konkurrensutsatta grönsvarta.
Dom babyblåa borde vinna med 10-0, om pengar betyder så mycket som det sägs.
Men det finns ju annat än stålar.
GAIS har två år i följd tippats som självklart nedflyttningslag, samtidigt som "alla" trott att Malmö ska ta guld. Dom hade fel.
Man kan inte köpa titlar.
GAIS vinner.

Slow train coming

Jag och minstebror tog tåget till Legoland och tillbaks. Över ett sund och två bält. Det doftade nybryggt kaffe och trycksvärta på tåget. Vi trivs i varandras sällskap och med att dela upplevelser och föra samtal om ditt och datt. Det var hans tur nu. I tur och ordning har hans syskon och jag gjort sama resa. Ingen behöver berätta att Legoland är ett kommersens mecka och att det kostar mycket. Men ända från den stund jag skymtade ett litet leende hos min förstfödda, är det just sånt jag drömt om. Gemensamma äventyr och minnen. Vardagen kommer ju ändå. Och vi åker tåg, för vi pallar leva som vi lär.
Peter och Karin skriver i GP om att flyget mellan Göteborg och Stockholm borde stängas. Så rätt. Stäng korta flygsträckor och begränsa bilismen som fan. Om det inte går ihop med ens sätt att leva och arbeta, så får man fan ändra sättet att leva och arbeta. Om sen någon säger att det är lätt för mig att säga, så replikerar jag att det är ännu lättare att inte göra ett skit. Ett tag.
Minstebror och jag. En nära livet-upplevelse.

12 oktober 2007

Amsterdam 2.

På loppisen vid Waterlooplein köpte jag ett par 501:or för tio euro.
Det var ett billigt sätt att komma över mina favoritbrallor.
Man kan fynda i Amsterdam och minnas promenader och frites med en tolvårig dotter för år sedan. Man blir ganska trött på att turistbutiker och loppisstånd vräker ut hampfrön och tröjor med cannabismotiv. Minns hur dottern och jag snackade om det då. Det är främmande. Jag tycker att all icke-medicinsk hantering av droger ska vara illegal. Men det blir lite komiskt när samma människor som småfnissar och blir till sig bara av att snacka om alkohol är SÅÅ fördömande mot narkotika. Att skriva på sin fejsbokpres att man är "öööh, så bakfull...", är också drogromantik. Förljuget som fan. Vem vill man vara? Det kan finnas skäl att stiga av sina höga hästar och inte döma. Men att vara med en svensk gruppresa utomlands och inte dricka alko så fort man får möjlighet, är att ställa sig vid sidan av och vänta på frågor. Det är enerverande. Men det gör mig bara mer envis och avståndstagande.

Nyhetskommentarer

Doris är ett bra val.
Roland who?

11 oktober 2007

Amsterdam.

Tillbaka från Amsterdam.
Det var en intressant resa ur många synvinklar.
Det är spännande att studera hur man resonerar och lever i en miljö nära men ändå annorlunda och Amsterdam är nära mitt hjärta, även om jag avskyr drogliberalismen och den legala prostitutionen.
Man ska inte ge upp, inte sluta kämpa mot det som bryter ner och förstör.
Det hamras och byggs överallt i denna vackra stad och spårvagnarna plingar och överallt vatten, vatten.

Är det jag som är överkänsligt nynykter eller är det inte något märkligt att politiker och tjänstemän dricker alkohol på Malmö stads bekostnad klockan 10.30 på förmiddagen?

Jag är ingen gruppresemänniska. Inte det minsta.

09 oktober 2007

Norrlänningar i TV

Peter vill inte ha vänsterpartiet med i en eventuell regering efter valet. Inte jag heller. Jag hade velat ha en grön majoritetsregering. Kan jag inte få det vill jag samarbeta. Allra helst med Fi, men sen hos partierna på vår kant. Det är anstötligt att det i vänsterpartiet finns folk med grumlig syn på Kuba och diverse annat. Men skit i det så länge. Att välta alliansen har högsta prioritet. En annan grej; ibland tror jag att det finns en konspiration i media för att framställa norrlänningar som idioter (inte Peter, då, men så är han ju född i Småland).
Det är kanske inte så konstigt att en björn inte frivilligt vill bli dödad, utan använder sina ramar för att fortsätta leva. Sen påstås norrlänningarna tro att björnen kommer att fortsätta döda folk, nu på gatorna i den lilla byn.
Efter det ger sig ett jaktlag ut för att jaga björnen.
Söte Jesus, låt det inte vara sant.
Säg att det bara är en mediaanka.

08 oktober 2007

Doft av jord och löv.

Hösten luktar gott i år.
Den doftar jord och löv, men också av ett hopp större än på länge.
Det händer saker och jag lär känna nya människor och det är avslappnat och ärligt, ärligare än någonsin. Jag trodde att det fanns demoner som jag kunde jaga ur kroppen.
Men det finns inga demoner, bara somos och psyche och never the two shall be parted, ever. Som ett mantra påminner jag mig om att förändra det jag kan, acceptera det jag inte kan förändra och ha modet att våga se vilket som är vilket.
Det är större än man kan tro, som vanligt är det enklaste det allra svåraste.

I morgon; avfärd till Amsterdam på en studieresa av yttersta vikt för tekniska nämndens ansvarsområde. Eller inte.

07 oktober 2007

Så åttiotal...

Tar på mig skjorta for once och frågar sexåringen vad han tycker om det. "Det är så åttiotal", svarar han. Coolt, då ligger man mitt i trenden för en gångs skull. Hans uttalanden är ofta som oraklet i Delfi, man får göra sina tolkningar och då låter det klokt. Så åttiotal är det också att få kontakt med kompisar från gymnasiet, kompisar och nån som jag aldrig direkt pratade med då och där. Dom har också varit med om saker och vi jämför minnen och det är skojigt på ett det var inte bättre förr-aktigt sätt. Nostalgi står jag inte ut med. Vi enas om att vi har det bättre nu. Åttiotalet för för all del inte bara högervindar och fluffiga hår. Det fanns fickor av motstånd och andningshål för såna som mig, även om trenden inte var radikal.
Jag var intellektuellt brådmogen, men socialt inkompetent.
Sen blev jag festernas store underhållare och den som tömde alla glas.
Nu säger jag inte så mycket om vad jag är.
En dag i taget, här och nu, ett äventyr.
När mitt yngsta barnbarn kryper upp i mitt knä så ska jag le och säga att det var hit jag ville nå, så här jag kunde tänka mig att få det
Inget blir som man tror, men mina values ligger fast.
Tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är kärleken, rememba.
Kunde man inte alltid få ha en sexåring?

06 oktober 2007

Ja, jag vill ha fler!

Barn ska inte stå i centrum, barn ska in och bli en del av samhället och världen.
På pedagogspråk kallas det för socialisering.
Jag är knappast oumbärlig som förälder, det vore märkligt om jag och nån till vore de enda bland världens sex miljarder människor som kunde ta hand om mina avkommor.
Det jag har som vårdnadshavare är ett ansvar att göra så gott jag kan, med det stöd som kan fås utifrån. No more, no less.
Att få barn är det största som kan hända och det är bra att man kan styra så att alla barn som föds är önskade och välkomna. Och visst fan vill jag ha fler. Minst en gång till vill jag känna doften av liten unge. Och ungen ska få hänga med i stan och på matcher och få börja i förskola tidigt, för förskolan är den bästa uppfinningen för Sveriges ungar sen hjulet. OECD, som ju inte är kända som värsta radikala barrikaden, skriver om Sveriges förskoleverksamhet som en förebild för hela världen. Dagisbarn lär sig att samarbeta och ta för sig. Lär sig att det finns fler vuxna än två. Sen gillar jag syskonskaror, gillar kramar och diskussioner, fotbollsmacher och TV-kvällar med godis och chips.
Ja, jag vill ha fler ungar.
Ungar är kärlek.

05 oktober 2007

En bild av verkligheten.

Ungarna hade kuvert med hundratals bilder när jag hämtade dom.
Ett gruppfoto var och sen mängder av ansiktsbilder.
Redan nu översvämmas hemmet av gamla skol- och dagisbilder.
För hur det än är, så skickar man inte tillbaka dem och vips har tiden gått och man får betala trehundra spänn.
Tur jag fixar det, då. för andra föräldrar är det värre. Det blir finax eller ett sms-lån för att ungarna ska få sina bilder, som sen bara ligger och skräpar.
Sen gäller det ju att man ser rätt ut, liksom. Inga konstigheter eller så. Plommonets unge trodde nog att vuxenvärld menade allvar med snacket om att det är rätt att hitta egna uttryck.
Inte fan är det det. Det har han nog lärt sig nu.

En jämn kamp.

Makten satte in den nationella insatsstyrkan mot Greenpeace tre kvinnliga aktivister och, ja, det lyckades makten att bereda väg för kärnavfallstransporten.
Skulle inte kärnkraften avvecklas, eller hur var det?

04 oktober 2007

Fakta om moderaterna.

Detta.

Rambo sökes.

En av bönderna som sökte fru var visst kvinna.
Men hon sökte ingen fru, utan en man, såklart.
Och när man läste vidare så var det någon slags svensk hillbilly-Rambo, som söktes.
Hon ville inte skotta snö, sa hon och stora muskler skulle han ha.
Tänk så coolt om det verkligen var en fru HON sökte.
TV hade världens chans att knäcka både mina och andras bild av landsbygden och att slå ett slag för en queerare värld.
Istället bekräftades skiten ännu en gång.
Not so nice.

03 oktober 2007

fejsbuck

Jag hittar kusiner, gamla dejter och flörtar och en trevlig tjej från min terapigrupp, minsann.
En mycket god vän från gymnasiet hittar mig och han har också blivit äldre, ser det ut som.
Bekanta, vänner och partifolk. ja, en salig blandning.
Några tycker att jag är så viktig för dem att de demonstrativt måste avvisa mina inviter.
Tänk att jag kan vara så viktig.
Det är rörande.
Jag säger inte nej till någon.

02 oktober 2007

Gasa i uppförsbacken.

Jag lägger mig i badet med Winnerbäcks senaste och en mugg kaffe. Men det han säger har nog UL och andra sagt bättre och förr. Men det duger bra ändå. Jag lär mig tecken och habibi och habibti, för ett arbete som är det mest meningsfulla jag någonsin haft.
Och så lite kan ge så mycket.
Varje gubben i lådan med tecken, varje steg som den där killen lär sig ta och hundra kramar i tamburen, motiverar slitet och är en hög lön mer än några pengar.
Man måste brinna, men man får inte lov att bränna ut sig.
För ett år sen låg jag stilla i min halvdana bäddsoffa, utmattad, ensam och tröstlös.
Denna höst är jag trött, men jag reder mig.
Jag är brännskadad och rädd för relationer, för jag vet hur bra det kan vara,
hur dåligt det kan vara.
Jag är skyldig barnen i Rosengård och mina egna fyra att ta hand om mig,
jag är skyldig att göra min plikt mot framtiden, därför att jag klarar det, därför att jag har idéer och förmåga.
Då duger det inte att gå ner sig igen.
Jag ska gasa i uppförsbacken, så jag når krönet snabbare.

01 oktober 2007

Det kallas kärlek.

Hon fick en smäll till sist, min vän.
Ni vet hur det går till.
I början ler och lyssnar han som ingen gjort förut.
Han är stark, manlig och bryr sig om henne.
Han vill att dom ska vara tillsammans jämt, han vill inte sova utan henne.
Han begränsar henne steg för steg, men sen är han ju så snäll när han inte är arg och respekterar så klart att hon har egna vänner, men helst inte killkompisar och drick nu inte för mycket när du är ute, älskling.
Men det kollas med mess och mail.
Var är du nånstans och med vem?
Och hon tror att det är så här livet är.
Och för hans skull kan jag väl anpassa mig lite, jag behöver ju inte provocera honom. Han blir så ledsen, jag ser det på honom.
Egentligen är han svag, egentligen är jag stark, tänker hon.
Den feministiska övertygelsen är bara teorier, verklighetens kvinnor ska leva med svartsjuka och kontroll.
Det är du som inte förstår vad vi har, Anders.
Bit för bit av hennes skyddande pansar rivs av tills hon står där naken, hudlös och bakbunden. Då kommer första slaget.
Det kallas kärlek.

Självömkan.

Åh, jag plågas av samvetskval och frustration över att det blir fel och segt.
Dom som jag vill allra mest gott tycks jag göra mest ont, i alla fall idag och igår.
Jag vill trolla allting rätt för alla.
Trolla in frid och kraft i alla sinnen hos alla jag tycker om.
Och på jobbet, det är segt.
För lite och för sakta och orkar jag se nyktert på allt som behöver göras kunde jag nästan ge upp med en gång.
Så.
Nog självömkat.
Nu kör vi.