Självömkan.

Åh, jag plågas av samvetskval och frustration över att det blir fel och segt.
Dom som jag vill allra mest gott tycks jag göra mest ont, i alla fall idag och igår.
Jag vill trolla allting rätt för alla.
Trolla in frid och kraft i alla sinnen hos alla jag tycker om.
Och på jobbet, det är segt.
För lite och för sakta och orkar jag se nyktert på allt som behöver göras kunde jag nästan ge upp med en gång.
Så.
Nog självömkat.
Nu kör vi.