Amsterdam 2.

På loppisen vid Waterlooplein köpte jag ett par 501:or för tio euro.
Det var ett billigt sätt att komma över mina favoritbrallor.
Man kan fynda i Amsterdam och minnas promenader och frites med en tolvårig dotter för år sedan. Man blir ganska trött på att turistbutiker och loppisstånd vräker ut hampfrön och tröjor med cannabismotiv. Minns hur dottern och jag snackade om det då. Det är främmande. Jag tycker att all icke-medicinsk hantering av droger ska vara illegal. Men det blir lite komiskt när samma människor som småfnissar och blir till sig bara av att snacka om alkohol är SÅÅ fördömande mot narkotika. Att skriva på sin fejsbokpres att man är "öööh, så bakfull...", är också drogromantik. Förljuget som fan. Vem vill man vara? Det kan finnas skäl att stiga av sina höga hästar och inte döma. Men att vara med en svensk gruppresa utomlands och inte dricka alko så fort man får möjlighet, är att ställa sig vid sidan av och vänta på frågor. Det är enerverande. Men det gör mig bara mer envis och avståndstagande.