”Krossa sionismen”

Jag kollar igenom mina israelbilder från alla mina resor dit ner. Sara på stranden i Tel Aviv, med Yafo i bakgrunden, falafelstället på torget i Safed, utsikten från Masada, lekande barn i den judiska bosättningen i Hebron. Barriären och torget i Ramallah, med två barn framför en julgran av plast. Jävlar, så många bilder det är. Jag har sett det där landet eller landen, från Eilat till gränsen mot Libanon och från Medelhavet till Jordanfloden och Döda havet. Jag tror jag känner nyanserna ganska bra. Ingen behöver dela mina analyser om att Israel behöver vara starkt militärt och att det inte bara är att släppa Västbanken så som Gaza och Sinai släpptes. Det går såklart att tycka att jag har helt fel. Men det är ingen tilltalande tanke att ha Knesset och Klagomuren inom skotthåll för Hamas och Islamska Jihad. För det är vad som skulle hända, med all sannolikhet om Israel gör så som världssamfundet kräver. För en Israel kommer säkerheten först. Inte till varje pris, men till ett högt pris. Få israeler ser något nöje i att skicka sina nittonåriga döttrar till checkpoints utanför Jenin och Nablus. Knappt ens någon. Att israeler ändå i hög grad röstar på partier som säger såna saker, beror på att de inte tror så mycket på alternativen. Vänstern misslyckades med att skapa fred. Efter Osloavtalet kom självmordsbombare.  Min mission i Mellanösternfrågan är att nyansera bilden av Israel. Ja de har en högerregering, men det har Danmark och Norge också. Ja, det är klart att det sker övergrepp och misstag. Men ändå. Ingen står på Amiralsgatan i Malmö och sjunger om att Oslo ska jämnas med marken. Det vore bara märkligt. Men bilden av Israel är en annan än bilden av Norge. Fragment som gör frågan och Landet obegriplig för dem som inte tar sig tid att verkligen resa runt på riktigt i landet eller läsa utanför den palestinapropagandistiska filterbubblan. Så att unga, inte så smarta, SSU-are skriker korkade slagord är mer en produkt av en slapp analys och bilder på TV och på plakat än en verklig övertygelse om att Tel Aviv ska jämnas med marken.
Och eftersom antisemitismen hänger ihop med israelkritiken, så behöver bilden av Israel nyanseras i vårt land, precis som på många andra håll. Freden kan komma när du ser en människa och inte en jude. Eller en arab, för den delen.