01 maj 2019

Garanterat individuell, denna första maj

Den första maj det året jag fyllde femton eller sexton fick jag följa med ombudsmannen upp på expen och fylla i ett medlemskort. Nu var jag politiskt organiserad. Jag stoppade medlemskortet i min ficka och sen gick vi ner och fikade i bokkaféet med de andra i arbetarklassens medvetna förtrupp. I taket hängde små vietnamesiska flaggor, gul stjärna på röd botten, som barnen i pionjärgruppen gjort. Folk vilade ut efter demonstrationen, uppsluppna, glada, män i rutig skjorta och jeans och kvinnor i batikklänning eller i samma sorts klädsel som männen. Jag ville så gärna höra till, dricka svagt solidariskt kaffe och prata om Latinamerika, för det var det allra mest spännande. Men jag kom aldrig helt in i det där. Socialismen som den presenterades hade för många logiska luckor, det är var för präktigt i förbundet och för mycket av det som idag skulle kallas politisk korrekthet. På en kaderkurs hyssjades det åt mig när jag ifrågasatte de höga visumavgifterna och inväxlingstvånget vid besök i DDR. De hade speciella förutsättningar, fick jag veta. Det gick ju inte att jämföra med Sverige. Det var kul att gå på kongressfest och lyssna på Tottas bluesband, men det gick inte att få ihop allt till sist. Kommunist var en gymnasieidentitet, inte en vision om ett nytt slags samhälle med en ny slags människa i. Så jag stängde dörren bakom mig och gick iväg någon annanstans. Det blåste från havet som det alltid gör i min första hemstad, salta vindar. Inte ens du själv kan bli en ny människa och samhället förändras och med envishet kan du påverka och göra saker bättre både för dig själv och andra på fler plan än du tror. Men skippa frälsningslärorna och de allra fräckaste slagorden. Jag står vid sidan av när de stora tågen marscherar idag, för jag hamnar oftast lite vid sidan av i de flesta sammanhang. Antagligen springer jag en runda och kanske träffar jag någon. Garanterat individuell, denna första maj.

Inga kommentarer: