MP: för många kaptener och för få sjömän

Partiets kongress börjar. Själv cyklar jag till jobbet, det är en vanlig jobbfredag och korsningen Industrigatan/Nobelvägen är snart färdig. Det borde den varit för länge sen. Konstigt att kongressen är en vanlig vardag. Det är väl rimligen en smula exkluderande, men kanske inte så lite typiskt för hur det har blivit med oss. Utgångspunkten för partiet är att det politiska arbetet utförs av arvoderade på dagtid. Kvällsmöten och helger är så jobbigt. Då vill folk ju grilla med familjen eller vad de nu har för sig. På alla möten jag varit på i MP under de senaste åren har mantrat varit att vi måste skynda oss. Det sätts sluttider och inget diskuteras färdigt. Känslan blir att besluten redan tagits i någon korridor nånstans. Skutan MP drivs med många kaptener och få sjömän. Det produceras många dokument och de får ersätta omdöme och samtal.  Ser också att det står SKÅNE och inte Malmö på våra valda kongressombuds namnskyltar. Malmö är fan inte Skåne. Vi har noll och intet gemensamt med Perstorp och Bromölla eller i varje fall inte mer med de ställena än med Hofors och Kalmar. Men det är säkert uttänkt i all välmening. I stadsdelen där jag bor, Möllevången med omnejd, röstar folk inte på MP längre. Partiet har misslyckats med att sälja in kompromissandets välsignelser och dessutom har skandalerna när diverse islamister lyckades eller nästan lyckades bli valda till viktiga poster skadat oss. Folk här röstar på V, trots att de såklart inte vill att alla falafelställen ska ersättas av ett stort statligt Falafel-Clock. V syns på stan, de sitter inte och skriver dokument som döps till svulstigheter som MP2031. MP kan inte utreda fram ett existensberättigande, det måste visas ute på stan. Det är inte heller fjäsk för konservativa lantisar som är räddningen, det är här på Möllan som MP lever eller dör. Tro mig, jag är en lojal medlem sedan många år. Jag är inte i närheten av att rösta på V. Men de fattar grejen. MP: för många kaptener och för få sjömän. För ytliga analyser och för bleka representanter. Partiet måste ta landet med storm och inte vädja om röster. Min tro har försvagats och jag inser att jag numera är tämligen irrelevant i den gröna rörelsen. Men detta var mina fem cent.